Det var länge sedan man spelade ett riktigt skönt strategispel men Company of Heroes är riktigt trevligt. Svårt och krävande men kul. Liksom en miljard andra datorspel utspelar det sig under andra världskriget och självklart är det de allierade man får följa, i alla fall i kampanjläget. Det kanske å andra sidan är naturligt. Ingen skulle köpa ett spel där tyska soldater samlar ihop lokalbefolkningen i en rysk by och avrättar dem med nackskott.

Man skulle kunna debattera länge om det moraliska i att utveckla spel som utspelar sig i den i särklass största tragedin som mänskligheten varit med om. Vi pratar om 50 miljoner döda människor, varav de flesta var ryska civila som dog i fångläger, dödsläger eller helt enkelt blev avrättade av tyska soldater.

Men nu handlar det om ett spel där ettor och nollor byter plats och som ger stora och små killar lusten att leka krig. En sak som är särskilt kul i Company of Heroes är att det är oerhört snyggt (kräver en fet burk) och allting går att ha sönder. Murar och hus raserar när en pansarvagn kör igenom, för att inte tala om vad granater kan åstadkomma.

Som vanligt när det gäller spel som utspelar sig under andra världskriget är landstigningen i Normandie med. Uppdraget här är att rädda så många man som möjligt från stranden, något som känns igen från filmer och tv-serier som Saving Private Ryan och Band of Brothers.

Det är lustigt att just den biten av kriget alltid är med i spel och film. Trots allt var ju landstigningen på ett par av stränderna i Normandie rena katastrofen för de allierade. Medan en del stränder var nästan tomma, var andra rena fort med mängder av tyska kulsprutenästen som åstadkom mycket skada på de landstigande soldaterna. Tusentals dog i onödan på grund av dålig planering. Detsamma gäller en del av de efterföljande kampanjerna som Operation Market Garden som även det var en katastrof.

Det pratas mycket om hjältedåd och att de allierade var så överlägsna på västfronten. Då glömmer man bort att de flesta dugliga tyska soldaterna redan stupat eller tagits tillfånga på ostfronten. Och tur var väl det, annars vet man inte hur det skulle sluta. Kanske hade amerikanerna känt sig tvingade att släppa en atombomb över Berlin och andra städer i centraleuropa. Kanske hade tyskarna fått tid att utveckla sina egna atombomber. Burr... Man ryser vid tanken.

Då känns det bra att spela Company of Heroes och få "vara med" och rädda Europa från surkål och fåniga friyser. :-)

Och varför har Henrik börjat blogga så våldsamt nu då? Lite kan man väl skylla på min personlighet. Jag tröttnar snabbt på grejer men i detta fall handlar det också om ett nytt coolt bloggverktyg för Windows Live Spaces (funkar också för Blogger och säkert en del andra bloggtjänster) som heter Windows Live Writer. Det har precis släppts i en betaversion och går att ladda ner här:

http://liveside.net/blogs/main/archive/2006/09/28/Windows-Live-Writer-1.0-_2800_Beta_2900_-Update-with-Windows-Live-Gallery.aspx

Du kan göra formateringar, lägga in bilder och annat skoj och med ett klick publicera din post på din blogg. Om du måste springa ifrån mitt i bloggandet kan du spara din post utan att publicera den. Ett trevligt litet skrivverktyg med andra ord och stabilt som en klippa redan i betaversion.

Efter att ha väntat förgäves på en 32-tums lcd-skärm från LG, tappade jag tålamodet och köpte en motsvarande lcd-tv från LG, närmare bestämt LG-LX2, en riktigt trevlig teve. Bilden är finfin när man använder datorn och super när man tittar på HD-material. DVD är också najs medan digital-teve duger. Analog teve har jag inte ens prövat.

I vilken fall har jag kopplat den till min HTPC med en DVI-sladd och såhär skulle man kunna sammanfatta min första månad:

* Jag är väldigt nöjd med resultatet. Datorn är tystare än vad jag hade förväntat mig, trots att jag har ett X1900XTX-grafikkort i den.

* Windows Media Center är en riktigt trevlig upplevelse. Jag gillar tanken att all media är samlad. Jag har lagt in alla digitalfoton, min musik och en hel del filmer i Media Center. Jag älskar programguiden. Till exempel missar jag inte ett enda avsnitt av Bullshit! eller Sopranos eftersom programguiden hela tiden ser till att de avsnitten spelas in.

* En oväntat trevlig upplevelse är möjligheten att föra över inspelade tv-program till min mp3-spelare, en Creative Zen Vision:M som har färgskärm. Det tar visserligen tid att konvertera filmer men eftersom jag åker långa tågresor kan man koppla av med en inspelade film på tåget. Ja, det funkar faktiskt att titta på en liten skärm, även textade program. Det enda som är konstigt är att jag sitter med jackan över huvudet på tåget för att stänga ute solljuset. Ser väl antagligen helt sjukt ut.

* Ett par nackdelar är att programguiden/antennen inte hittar Borlänge-sändaren. Istället tar den in Kumla vilket medför att vi inte kan se lokala nyheter utan får in Tvärsnytt istället. Mysko. En annan sak är att synkroniseringen mellan Windows Media Player och min mp3-spelaren rent ut sagt suger. Synkroniseringen avbröts ständigt vilket inte är kul. Kanske Windows Media Player 11 fixar det, men jag törs inte testa Beta 1. Jag väntar på den färdiga versionen.

Vad hände egentligen med min HTPC?

Jo, själva ihopbyggandet har jag beskrivit på en annan blogg. Den texten följer här:

Det tog två kvällar att bygga ihop min HTPC. Så här gick det till:

* Jag plockade ut moderkortet, diskar och grafikkort ur min spelburk. Självklart tog jag även med minne och processor men de tog jag inte bort från moderkortet.

* Sedan monterade jag moderkortet i Zalman-chassit. Precis som många hårdvarusajter redan konstaterat på webben är manualen till Zalman HD160 allt annat än genial. För det första står det i manualen hur man öppnar chassit. Det är ju väldigt bra. Synd bara att manualen låg inne i chassit från början. Visserligen var det inte så svårt att lokalisera de fem skruvarna men hur smart är det från början? Sedan ägnas halva manualen åt hur fantastisk sval och tyst chassit är och en mindre del på slutet hur man faktiskt får ihop burken.
Har du aldrig någonsin byggt en dator, börja inte med Zalman HD160! Anledningen till det är dels den undermåliga manualen som inte nämner i vilken ordning allt ska monteras i. I chassit finns ett hårddiskrack som ska skruvas bort och fyllas med diskar. Vad manualen inte nämner är att en strömsladd till displayen ska kopplas bakom racket innan du sätter tillbaka hårddiskracket. Jo, det misstaget gjorde jag självklart.

* Efter att ha anslutit alla kablar från chassit till moderkortet (till minneskortläsare och display) så var det dags att byta fläkt på grafikkortet. Fläkten, även den från Zalman och av allra senaste snitt (VF 900-Cu), funkade fint att montera. Till skillnad från originalfläkten som låter som fan, är denna tyst som en mus. Jag har ännu inte testat att spela spel i timmar och sedan mäta värmen, men tyst är den i alla fall.

* Sedan uppstod ett problem. Det trådlösa nätverkskortet, tv-kortet och Creative X-Fi Fata1ity-ljudkortet är alla PCI-kort. Mitt moderkort har stöd för två PCI-kort. Lösningen: D-Link DWL G-122. En usb-pinne med WLAN. Funkar finfint!

* Slutligen anslöt jag tv-kortet, Hauppauge Win-TV Nova T-500. Bara att plugga i. Tv-kortet skulle även senare visa sig vara av hög kvalitet.

* Allra sist: skruvade jag INTE ihop chassit. Jag har varit med för länge i datorskruvarbranschen. Skruvar man ihop chassit innan man har testat att köra, upptäcker man snart att något inte funkar, att det låter konstigt i datorn pga att en sladd ligger för en fläkt osv. Med andra ord: jag kör nercabbat tills jag upptäcker att allt funkar.